De har kommit hem. Nästan lika tyst som när de var borta. Den korta resan var lång. Den korta, långa resan behöver packas upp långsamt. Först en stund tillsammans på kvällen innan vi lägger oss, maken och jag. Sen en lång frukost med dottern idag. Vi återkommer till mötet de haft i bitar.

Nu tog nonsensorden stopp. sv, st, sr i början på enstaviga ord framkallar gäspningar som ger tårar i ögonen efter varje ord trots flera dagar på samma lista. Trots sju år av intensivläsning enligt alla rekommendationer.

Den som har dyslexi anstränger sig alltid när den läser, om det så är med avkodning eller med ljud. Alltid. Ändå finns två felaktiga och fördomsfulla uppfattningar: - du kan övervinna din dyslexi och läsa som andra - lyssna på text är lätt eller till och med lättjefullt.

Jag har i många år skrivit om vikten av att göra text tillgänglig för personer som har dyslexi. Jag har skrivit om: - radavstånd - typsnitt - styckeindelning Jag har skrivit om det på gamla Twitter, här, i en text jag försökt publicera och delat med olika personer och instanser.

A och O vid dyslexi är att känna skillnad på att gissa sig fram av sammanhanget och att avkoda. Att gissa och använda sig av logik är en suverän teknik för att ta sig fram. Den lurar många och fixar ibland tom bra resultat på läsförståelse - lärare såväl som föräldrar.

Vi tre vaknar långsamt i sommarlovet slöa, loja tempo. Gör det vi gör bäst för varandra. Sonen tömmer diskmaskinen, tar fram frukost och jag kav steker omelett. Den yngsta sover. Sonen häller upp kaffe till mig. Jag kommer ställa in i maskinen.

Maken är bortrest så jag firar 29 år bröllopsdag själv!

För 21 år sedan reste vi med vår förstfödda. Hon var fyra månader. Vi reste till delar av familjen i förskingringen. En familj som sitter ihop fast den drivits isär. En familj som är familj fast den av livets omständigheter inte samlats ofta.

När del av familjen är på resa känner jag mig halv.

En resa kan bara lång även om den är geografiskt kort.

Tänk att vi lever i ett samhälle där skolan har rätt att vägra tillåta hjälpmedel med elever med dyslexi. Ett samhälle där talsyntes får användas endast på nåder eller för man haft turen att hitta en klok lärare. Tänk.

Pappa har sparat så mycket på olika hårddiskar. De plockas fram när han ska hjälpa barnbarnet med att montera mer minne i datorn. Jag får ett usb.

Vi har så mycket autism i familjen men jag har aldrig förstått fenomenet maskera. Ingen kan det i vår familj. Att andra inte sett autismen, det har vi upplevt men ingen har gått in och ur ett annat beteende.

Forsätter med jakten på Virginia Woolf fast det är egentligen en resa till tid som flytt och som ska fångas nu. Resan till St Agnes.

Vi räknar på vad de vuxna barnen ska betala hemma. Vi höjer beloppet men landar ändå på en blygsam summa. Hyra för små rum känns svårt att ta men att få betalt leder till ett mer jämlikt förhållande. Vi är ett kollektiv.

Jag lär mig äta fisk.

Jag var en bokmal som barn och tonåringar. Det är som jag växte ifrån det. Språk är min essens men böcker talar inte till mig.

16-åringen och jag njuter av långa TV-kvällar när de andra gått och lagt sig. Sommarlov. Denna sommar har vi hittat den fullkomligt ljuvliga serien The Middle. Jag ska inte säga att den ÄR vår familj men den har sannerligen beröringspunkter.

Jag förstår att mina inlägg med normkritiskt perspektiv på litteratur inte kommer gillas eller citeras. Jag förstår även att många kommer betrakta mig som obildad eller antiintellektuell men det är ok. Jag tycker ändå det är värt att lyfta perspektivet.

Så ett par veckor på jobbet. Sen semester igen. Känns alltid fint att jobba mitt i semestern och vara på plats med minimibemanning. Man jobbar så tätt och samarbetet blir extra roligt.

Vi har tvärdrag. Sänker temperaturen. Den har byggt sig in i bostaden under veckan. Den friska, kyliga luften sveper stilla in. Påminner om sommarens föränderliga beteenden och ljuvliga tid.

England - min barndoms semesterland. Frankrike - landet jag flyttade hemifrån till och mötte min man i. England - landet som präglade hela makens liv genom sitt forna kolonialvälde och Common Wealth. Frankrike - landet som gav min man asyl. Landet vi träffades i.

Jag har hållit min kost och jag märker förändring. Jag är nere i stress. Jag trivs på jobbet, som börjat på måndag. Bara två veckor. Sen semester igen. En lång sommar i år. En lång andning. Ett andetag.

Rosor från trädgården i en flaska från Druvan. Morfar var möbeltapetserare men jobbade många år på Druvan i Eslöv. Jag minns, trots att jag bara var fem - sex år då, att han som pensionär fortfarande fick en jullåda från Druvan med bland annat vinäger i flaskor med speciella form.

Något av det bästa med sommarloven är att titta på komediserier och dokumentärer med ungdomarna. Vi har gjort det sen mellanstadie-högstadietiden. Suttit uppe tillsammans och skrattat eller tittar med intresse till efter midnatt. "Ska vi se en till?" "Ja, det gör vi!"

Idag var jag och äldsta dottern på friskhetsmuséet i Köpenhamn. Det var imponerande grafiskt. Fina filmer och estetik. Men jag saknade fler sätt att ta till mig information och dottern saknade kontext i historiebruket. Men det var en himla fin utflykt och ändå ett mycket fint museum.

Vi väntar på svalkan. Den friska luften som har en smak av krusbär och hav. På den stillsamma solen. På den kyliga skuggan.

Ett öppet fönster och ett tyst knappande på tangentbordet når ut till trädgårdssoffan. Från ett annat fönster hörs ett stilla fnitter. Fåglarna sjunger. Mörkret lägger sig.

Litteratur är bra. Men det är även Musik Målande Datorspel Nyhetsförmedling Radioprogram TV-serier YouTube Sport

Jag tänker på läsning. Läsning som verktyg för att nå ett innehåll och läsning som en upphöjd syssla för att utvecklas. Man talar om läsning som -utmaningar - bingo - lov Man talar om en läsande klass, skola och om läsande förebilder. Man talar om läslust och erövrande.